Bakgrund

Jonas Fredrik Karlsson här, född och uppvuxen i Mora, dalarna. Flyttade efter gymnasiet ner till släkten i Göteborgstrakten för jobb på Stadium i Kungsbacka, tre härliga år men som också i perioder var väldigt besvärliga och anledningen till att jag idag har en bred utbildning inom kost och träning.

Jag hade från ungefär 13 års ålder och genom hela min gymnasieperiod olika symptom som började tala om för mig att något var fel, en rad halsinfektioner som resulterade i penicillinkurer och viktras. Jag var  redan va sent utvecklad i puberteten så det var ingen vidare kombination med att försöka satsa på idrott och att med jämna mellanrum tappa muskelmassa, kondition, men framför allt så försvinner glädjen och passionen när man känner att kroppen inte reagerar som den gjort förr. Med tiden utvecklades ansträngningsastma, att göra kloka beslut med hög puls i en kropp som inte går att syresätta fullt ut är frustrerande jobbigt, jag fick ont i huvudet när jag pressade mig och kombinerade slem och torrhosta om vartannat, blev allt oftare snuvig, snart kunde jag också konstatera att jag blivit allergisk mot mina katter och andra pälsdjur. Framför allt va jag ofta väldigt trött. Efter min tredje penicillinkur beslutades att jag skulle operera bort mina halsmandlar. 

Jag fick problem med magen och utslag i ljumskarna, här är jag mellan 21-22 år och är inne på mitt sista av tre år på Stadium, det hade gått så långt att min kropp inte klarade av att ta upp några näringsämnen, det som hände var att så fort jag åt något rann det rakt igenom mig och jag vågade tillslut inte äta utan att veta att jag hade en toalett i närheten. En tro om att jag först hade blivit magsjuk, en magsjuka som visade sig inte vara i veckor utan långt längre än så, men det visade sig också vara min kropps nödrop och något av det bästa som hänt mig även om det var väldigt jobbigt då. 

Vi människor är tyvärr väldigt dumma, i de flesta fallen gör vi inte saker i förebyggande syfte, vi tar tag i det först efter att det har blivit ett problem. Mina problem hade blivit så stora att jag fick lov att ändra saker i min livsstil istället för att försöka lära mig att leva med dem, läkaren sa att operation av tarmen snart va den ända lösningen eftersom dem inte hittade några fel från avföringstesten. 

Desperat började jag leta efter folk med liknande symptom på internet, ett fantastiskt forum när det kommer till den här formen av problem, folk som upplevt samma saker och som hade börjat utesluta olika delar av sin kost, dessutom berättades att de mådde bättre än någonsin. En förstörd tarm tar inte några dagar att läka, men ett hopp väcktes. Det stod om gluten, mjölk, socker m.m vilket också va 90% av innehållet i det jag åt på den tiden, ostmackor till frukost och kvällsmat, till lunch och middag var det ofta pasta, någon proteinkälla med en gräddsås eller något i kombination med creme freiche/gräddfil. Min lägenhet låg ovanför en pizzeria så de dagar jag inte orkade laga mat behöver jag nog inte ens nämna vart de slutade.
 
Även om det väcktes ett hopp var nu det jobbiga inte längre bara att ha problem med magen utan också  veta vad jag skulle äta? En trasig tarm genererar inte massvis med energi bara för att den får energirik kost, plötsligt stod man med en mage som inte fungerar, utan ork och fantasi, men kroppen är fantastisk, små signaler som signalerar till det bättre. Nu är det många år sedan, men känslan efter ett riktigt toabesök för första gången på månader, hårda träningspass utan huvudvärk eller hosta, från att ha varit sjuk från och till varje månad och inte längre uppleva symptom av astma är inte bara underbar, det är kroppens sätt att visa att den blir behandlad på ett sätt den uppskattar.     

I takt med att min tarm började återhämta sig, väcktes intresset och skulle jag säga är anledningen till att jag idag är kostrådgivare, PT, ALPT och gymägare, men framför allt fri från de symptom som nämndes innan.